Bara.några.timmar.kvar.

Tills jag åker heeeeeeeeem!!
Eller ah, 19.50 går tåget som tar oss (mig, Matilda och Dino) till Essen. Där ska vi vänta ett par timmar mitt i natten. Blir spännande att se vad Essen har att bjuda på så dags. Därifrån tar vi nästa tåg till Hamburg för att göra ett kort byte till det sista tåget mot Köpenhamn där vi ska vara framme 12.14 imorgon. Sen är det bara bron kvar och - Hej Sverige!!

Alingsås får dock vänta på mig ett par dagar för först ska vi hämta upp Nora och spendera lite efterlängtad tid tillsammans i Helsingborg. Så himla bra.

Nu ska jag bege mig iväg och inhandla det sista inför resan. Herregud, min packning är bortom denna värld som vanligt.

Ses snart - hemma!!!!!!

Bild ifrån gårkvällen då vi firade in lovet!

Snopen tjej

Veeeet ni vad som hände idag? Nej, det är minsann inte lätt för er. Så jag berättar:

Imorses gjorde jag det som jag så länge velat göra; skicka in en önskelåt till morgonpasset i p3. I opp om att få prata med trion som både är mina idoler och lite känns som mina vänner eftersom jag lyssnar på dom varje morgon.

Fem i sju varje morgon får alltså en lyssnare som har skickat in en bra motivering vara med i programmet och önska en låt. Jag har gått och väntat på det perfekta tllfället, den perfekta motiveringen, och nu fanns den där mitt framför näsan på mig. Jag åker ju hem till Sverige till helgen, för första gången sedan jul. Detta blandat med att jag faktiskt bor här i Munchen och dansar hela dagarna tyckte jag borde få min motivering att stå ut. Men jag påminndes om hur många det är som skickar in och såg det hela som en rolig grej bara.

När jag fick möjlighet att kolla min mobil på lunchrasten hade jag tre missade samtal ifrån ett främmande nummer och ett nytt mail. FRÅN P3. I mailet skrev Jonas Ekström på redaktionen att dom jättegärna ville ha med mig i programmet imorgonbitti (torsdag). Heerrreeeeguuuuud, vilken lycka! Jag ringde upp honom så fort som möjligt och möttes av följande besked: "Tyvärr, vi har redan bokat in en annan för morgondagen eftersom du inte svarade. Vi kanske återkommer till dig."

Lyckan vände snabbt till ilska, besvikelse och sorg. Jag snubblade alltså på målsnöret. Jag kunde fått prata med Martina, Kodjo och Hanna......

Påskgodisshopping

Tyskland-skala på utbudet av påskgodis. Det är ÖVERALLT. Jag döööööööör.

Antagligen världens bästa roomie

Det är mig själv jag pratar om alltså. Ja, sådana självgoda tankar startar jag denna söndag med. Eftersom jag inte får träna med mitt knä denna helgen så kunde jag inte ta min goa söndagsmorgonjogg. Men jag kan ju inte hålla mig stilla så det fick bli en (onödigt tidig) rask promenad istället. Påvägen hem köpte jag med mig lite fint och gott till mina kära rumskamrater, se bild.


Nu har jag krupit ner i sängen igen och väntat på att dom ska vakna och finna. Hörde när Tove kom ut ifrån sitt gryt, "åååh"ade och tog ett kort. Emelie "Stocken" Linusson har däremot inte gett någa livstecken än.
Vi är med all säkerhet världens lataste roomisar i alla fall. Nu när Tove ätit upp och jag hört att hon startat sin dator så har vi konveserat via facebook istället för att faktiskt lyfta på våra rumpor och föra ett riktigt samtal. Värt att tillägga är att det är ungefär en meter hall/matplats som skiljer våra rum åt.

Jag skulle ju berätta om knät också. I korta drag:
Det har kännts som att inflammationen har varit på bättringsvägen den senaste veckan och jag har varit så glad för det. Men i fredags på moderna så brakade det till och gjorde fruktansvärt ont, mitt under repet så jag kunde inte göra något åt det just då. Det var först på baletten senare som jag fick stoppa för att det inte gick mer. Det var svullet och jag fick ligga med ispåse resten av lektionen. Anna, som också har inflammerat knä, råkade ut för exakt samma grej förra fredagen (läskigt) och läkarna sa då att benen snabbt hade "glidit isär" och det gör att det svullnar upp med en gång. Fanns inte mycket att göra åt saken mer än att hålla det hyfsat rakt ett dygn, is på det då och då, och sedan inte träna på ett par dagar. Så där är vi nu och jag hoppas att jag kommer kunna träna imorgon igen. Min klasskompis Julias kommentar till det hela var: "Aw, that's bad. But you've got nice trousers". Det gjorde faktiskt saken lite lättare!

SISTA VECKAN INNAN LOVET NU. Jag döööör vad skönt det ska bli!! Så glad att jag ska få åka hem till Sverige ett tag!

Ha en skön söndag aka våffeldag alla!

Knät pajade. Men jag har fina byxor

Rubriken förklaras i nästa inlägg.
Nu åker vi in till stan för lite lördagsshoppning!

Tandborstbild. Jag vet att ni gillart

Jag kunde blivit något...

...om jag hade ägnat min barndom åt att öva och faktiskt bli bra på något! Mina barn ska sättas i hårdträning från dag ett. Här, en fiol, spela tills du är bra. Mor och far, vart var diciplinen när jag växte upp??

Nej, okej. Detta skriver jag lite i stundens hetta och är väl inte helt överens med mig själv. Jag kom precis hem ifrån en konsert där en kompis spelade. Tvärflöjt, fruktansvärt duktig. Grejen va att det var inte bara hon som var duktig. Ungefär tio elever mellan åldrarna åtta och tjugo spelade underbar musik på piano, flöjt och violin. Vissa var helt ofattbart bra. Jag blir både överlycklig och deprimerad av att gå på konsert. Lycklig för att jag älskar musik och för att det är kul att se hur duktiga andra är men också depimerad av samma anledning. Jag vill också vara så bra på att spela. Om jag ändå hade varit ett tålmodigt och diciplinerat barn.
Nu var jag inte det och så kan jag inte heller spela något instrument på riktigt. Men å andra sidan så rullar ju livet ändå. Och jag är, trots min talanglöshet, inte en helt genomkass människa så det ska nog gå bra ändå.

Det blev i alla fall en fin kväll. Längesen jag fick lyssnat till livemusik så det ska jag leva på denna veckan.

Avslutar sådär äckligt klyshigt med en rad ifrån Abba: Thank you for the music!

Godnatt

Lite blondare, lite bättre

Eller?
Jorå, lite bättre tycker jag nog att det blev.
Vad som gör denna söndagseftermiddag ytterligare lite bättre är att Linus står och gör våfflor. Bitte schöööön

LÖRDAG

München i sitt esse.

Pannkaka till frukost, shortspremiär, sola i parken, italiensk glass, paket från mor och far, picknik med flocken, matkoma.







Bästa bästis


Jag bor utomlands igen!

Jag har inte känt den känslan sedan jag flyttade hit i somras. Den där utomlandskänslan. Men ikväll, när jag cyklade hem från skolan vid halv åtta endast iklädd tjocktröja, så kom den tillbaka. Det var mörkt ute men jättevarmt och överallt så luktade det sådär som det gör när man är på semester. Det luktar liksom varmt. Och tillsammans med det så doftar det extra mycket från alla cafér och restauranger dit alla vårglada människor har tagit sig.

Imorgon väntas tjugo grader och helgen ser också lovande ut så det blir mycket parkhäng och grillning! Wunderbar!

Nyheter

Tråkiga nyheter. Jag har inte längre några ben. De avled för ca en timme sedan. Minnesgudstjänst direkt efter begravningen som äger rum på fredag kl 10. Klädsel: Shorts (för det ska bli tjugo grader varmt)

Okej, lite för mycket krydda på det kanske. Men det känns verkligen som att benen har lämnt min kropp. Efter skolan snubblade jag ner för tapporna med spagettiben, cyklade med desamma till gymet och gjorde dagens kondition på löpbandet. Sataan va tungt det var idag, men jag inbillar mig att det är dom gångerna då man tror att man inte ska palla som ger bäst effekt så känns det lite bättre.  Ibland blir jag så trött på att vara så envis och plikttrogen men jag antar att det är bra i de allra flesta fall. Nu är det gjort i alla fall och jag tänker inte röra på mig mer ikväll. För det går inte.

Roliga nyheter. En utav våra lärare kom fram till mig och Matilda efter lektionen idag och frågade om vi vill vara med i ett jazzpiece som hon gör till vor-ausbildung inför förställningarna på Gasteig. Självklart vill vi det! Iiiih, så himla glada att hon frågade just oss. Made my day. Så nu blir det lite extra träning om kvällarna och en till föreställning, klagar INTE!

Tack och hej, glad tjej

!

Snoret fyller 21!!

Idag är inte vilken onsdag som helst ska ni veta... Idag är onsdagen då Nora Alevrá fyller 21 år!
Det tråkiga är ju att hon inte är här så att vi kan fira henne med krapfen, vit jordgubbschoklad, pain au chokolat, kaffe i muminmuggar och skönsång. Men jag hoppas att hon läser detta och så kan vi på nåt sätt, i tanken göra allt detta tillsammans.

Så GRATTIS bästa du!! Hoppas att du får en helt underbar dag! Och vet du? Snaaaart ses vi!!



Drömmen om landet

Jag började dagen med min numera traditionsenliga söndagsmorgonlöpning, skönt om än inte det bästa jag presterat!
Efter denna hurtiga start så kan man ju tro att jag har fortsatt i samma anda, men icke... denna söndagen har jag spenderat i min stora, vitklädda säng! Jag har bara legat här och myst med tv-serier och musik. Och det tycker jag att man får ibland!

Drömmen om landet heter en serie som går på Svt och jag har hört att den ska vara bra så jag betade av några avsnitt. Jättemysigt program och satan vad jag längtar hem till landet nu. Längtan blev inte mindre när jag fick sms ifrån mor som berättade att dom satt och fikade i solen på altanen. Serien fick mig också att vilja starta ett sånt där mysigt gästgiveri ute på landsbyggden som en utav familjerna gör. Tänk va fint. Att fixa och greja med allt. Boka gäster, inreda, laga staket, baka, ha hand om ekonomin, träffa folk och se till att dom trivs, pynta och allt vad det kan innebära att ha ett sånt ställe. Säkert en massa slit också men det skulle det vara värt. Det kanske är det jag ska göra? Där kan jag bo med min snygga, händiga man och mina vackra barn. Ja visst... Då ska jag bara ge mig ut och hitta den där mannen och ett fint gammalt hus först. Återkommer när jag har hittat detta.

Innan jag sticker iväg till gymmet här nu (för nej, jag har inte riiiktigt sådan ro i min kropp att jag skulle kunna ligga här en hel dag) vill jag bara skicka en hälsning till mina systrar. JAG SAKNAR ER. Tre veckor kvar.
Puss


En dag på cykel

Skypade precis med farmor för första gången! Hon är hemma hos mamma och pappa och visste inte riktigt hur det gick till så det tog ett tag innan hon förstod att jag faktiskt såg och hörde henne och att det jag satt och sa inte var förinspelat, haha. Åh, söta farmor, gud vad jag saknar henne! Snart snart snart ses vi igen.

Hon blev mäkta imponerad av mina loppisfynd i alla fall. Har nämligen vart i Olympiapark och strosat idag. Det blev en jeanssjorta och en blus. 3 euro, känns heeelt okej.
Efter Oympia cyklade vi till en Biergarten i Englisher och träffade Yasmine och Annika. Käkade lite smått (potatissallad) och lite stort (världens största brezen). Sedan åt vi frozen yoghurt, himmelriket på denna jord.

Ikväll blir det melodifestivalen och sedan öööööl. Puss!



SER NI?! Sinnes vad stor. Jag och Emma delade men det var änna gränsfall ändå alltså!

Godmorgon världen

Idag blir en bra dag. För er också alltså. Det har jag bestämt.

Dubbel-Minka idag... jag kommer inte dö, jag kommer inte dö, jag kommer inte dö...


Tänker att jag bjuder er på en morgonbild på mig som start på er fantastiska dag! Varse