Här sitter jag som ett fån. Ett lurat jävla fån. And here's my story:

Jag, som många andra tjejer, har länge trånat efter ett par Jeffrey Campbell Everest. En vacker dag fick jag syn på ett par i min storlek på auktionssidan seconds.se. Säljaren verkade seriös och bra. Det är ett mirakel tänkte jag och började buda friskt. Jag drog min gräns vid tusen men budade till 1010 (förlåt gud) och vann! Himmel och pannkaka, gladare tjej fick man leta efter!! Vilket fynd! Ivrig som jag var betalade jag genast in pengarna och väntade på paketet. Det kom inte på en vecka. Jag mailade säljaren om och om igen men denne hade slutat svara. Jag grät en skvätt och skickade ett sista mail i hopp om att människan hade något samvete i kroppen. Och se, det hade den. Fördröjningen berodde på en flytt till LA. Därifrån skickades skorna i fredags så jag har gått som på nålar och väntat. IDAG kom dom! Nyduschad, halvnaken och steppande av lycka slet jag upp paketet. Det första jag skymtar är en beige sula...hmm...JC har inte beige sula. En lukt av väldigt oäkta skor sprider sig och så även min förtvivlan. När jag får upp skorna ser jag att dom är så väldigt oäkta som jag befarat, loggan säger Jojo Cat.

Det är förvisso ett par väldigt bra kopior men hur bra dom än må vara så jag betalar INTE ettochtvå för fejkisar! När jag för en gångs skull bestämmer mig för att lägga pengar på något märke så vill jag ha det också. Tro pelle att detta händer mig! Jag är väl alldeles för godtrogen, men man vill ju tro att alla är fina. Aldrig mer. Världen är ond.

Ååååå så himla arg är jag! Jädra människa. Man gör inte så mot folk.

Detta förstörde lite min annars så muntra dag. Fast inte helt. För en sak har jag att leva på, hela jullovet kommer det att räcka; Minka sa "good Emelie" till mig efter lektionen. Ja, ni hör. Fatta vad wiped man är alltså.