...så att jag vill gråta...


JULLOV!!! Alltså jag vill bara gråta vad skönt det är...

Gårdagen var så himla bra! När vi kom till skolan möttes vi i trapphuset av God Jul-skyltar och lite annat pynt. Hej vad fint, tänkte jag. Vad jag inte var beredd på var att när jag öppnade dörren in till själva lokalerna så klev man rätt in i ett vinterland. Ljusslingor, girlanger, tända ljus, julgranskulor och allt annat man kan tänka sig höra julen till. Dessutom sprang alla runt i olika sorters utklädnader, sjukt ambitiösa sådana och var gladare än någonsin. Allt var så fint så jag ville gråta åt detta med...

Det var alltå tvåorna som hade fixat allt det här och även glögg myset med hundra sorters kakor som vi sedan bjöds på. Även min klass hade pyntat sig, vissa lite mindre, vissa (Christina) lite mer. Att se en julklapp göra portdebras är något jag rekommenderar. Mitt under baletten kom hela tvåan in i tåg och skuttade och sjöng och försvann igen.
Efter våra ynka två lektioner denna dag börjde själva avslutningen med Jessicas egenspetsade glögg. Tvåorna bjöd på Burlesque, underbara! Det kom ett Luciatåg när vi satt där och höll på att kräkas av kakorna som vi ändå envisades med att ta mer av. Dom sjöng så vackert så jag var tvungen att gråta en skvätt även här...


Klockan fem samlades vi igen för att titta på kvällsskolans showing, riktigt imponerande! Efter det var det dags för middag med hela skolan. Vi hade fått ett alldeles eget rum i källaren under själva restaurangen. Trångt men mysigt. Dålig service men fantastiskt god mat, pizza- och pastabuffé och efter det dessertbuffé. Sedan blev det drinkar och annat roligt i baren på hostellet ovanför. Med våra lärare! Så sköna!

Sen blev det dans natten lång på Max o Mauritz, roligaste kvällen på läääänge!! TACK ALLA UNDERBARA IWANSONARE!


Idag har jag tagit mig en sväng på stan för att bli klar med julklapparna och det blev jag. På Karstadt (ett jättestort, lite fancy varuhus) satt det en liten blåorkester och spelade Dotter Sion. Och plötsligt kändes allt bara sådär helt fantastiskt bra, inte för att det var på något sätt dåligt innan men nu blev det bara helt överväldigande med allt; shoppingen gick bra, julpynt överallt i min underbara stad, hemfärd imorgon, julmusik som kören brukar sjunga... ja, så ni förstår att jag fick gömma mig bakom några hyllor där och torka ögonen lite granna...


Man kan väl inte tro att jag är en känslig person på något sätt? Jag är faktiskt ingen överkänslig människa, även om det är svårt att tro nu, men jag har väldigt lätt att grina åt bra och fina saker. Och så länge det är av den anledningen ska man väl vara nöjd tänker jag!


Nu ska jag packa klart för IMORGON ÅKER JAG HEM TILL SCHWEDEN!!!


Bilder ifrån gårdagen













Tisdag: Prüfung, Onsdag: Väntan


Prüfung är över och jag är faktiskt ganska nöjd. Själva provet var riktigt roligt och jag kände ändå att jag gjorde bra ifrån mig trots nervositetens många följder. Gjorde tex den bästa tendueövningen ever, Magda såg nöjd ut, jag var nöjd, det ska jag hänga i granen! Piruetterna var väl åt det sämre hållet men ändå helt okej, tror nog jag fick visat att det finns där. Rätt läskig känsla är det ändå, när dom sitter där och viskar om en. Jessica (rektorn, grundaren av skolan) granskade mig noga under en övning då jag stod mitt framför henne. Sedan böjde hon sig över till Magda och frågade vem jag var. För er som inte förstår varför jag nu tog upp en sådan obetydlig händelse så kan jag bara säga: det är inte obetydligt när man skuttar där i hopp om att hon ska se en OCH kanske till på köpet tycka om en. Dock får vi inte veta vad hon tycker om var och en utav oss. Däremot har man enskilda samtal med alla sina lärare. Så denna dagen har varit en ren samtalsdag. Ca 45 elever och 5 lärare, alltså väntan väntan väntan..... Jag har väntat sittandes, ståendes, liggandes, ätandes, drickandes, sovandes, spelandes, suckandes, skrattandes, frustandes, lyssnandes, situpsandes, cyklandes, tissandes, tassandes och på diverse andra sätt. Till slut fick jag gå hem med fyra samtal i ryggsäcken, det sista blir på fredag. Om man sammanfattar deras åsikter väldigt kort så kan man säga att alla är nöjda med mig men jag behöver jobba mer på huvud, armar, fötter och att sluta tänka. Anledningen till att jag kursiverade ordet "nöjda" är för att jag hatar det ordet i sådana här sammanhang. Jag vill inte vara någon medelmåtta som alla är nöjda med, "du jobbar bra, fortsätt som du gör". Ähh.
Men ja, jag tar verkligen åt mig av det alla lärarna säger och jag ska minsann visa dom nästa termin att jag faktiskt lyssnat och fattat. Jag väljer att kalla det Mission Tjugohundratolv. To be continued...


Efter en sådan fruktansvärt utmattande dag så var jag såklart tvungen att åka hem och vila min arma kropp. Sedan har jag slagit in mina första julklappar. Nu åker jag verkligen hem snart!!!! Jag saknar er alla där hemma så jag blir galen!

Bjuder på en nöjd bild

Från och med nu:

Sova, vakna, lucia på svtplay....hmm, det var något mer.... ah just det, Prüfung också.

Snora


Tycker bara att alla borde veta att Nora Alevrá är lite bäst ibland.
Matilda där nere i hörnet är inte så dum hon heller.

Om en vecka...

Om en vecka vid den här tiden är jag hemma i Sverige!! Känn på den.

Vaknade upp denna tredje advent till Linus fina pynt. Så det blev chokladägg till frukost, mumma. Eller ah, först vaknade jag av den dagliga festen hos grannarna under, det är helt fantastiskt hur dom orkar. Sköna.

Nu ska jag iväg på söndagsäventyr på gamla Bettan. Först julmarknad gånger två, sedan tyska äpplen hos Julia och efter det lite träning. På tisdag är det prüfung, ladda!!!!!!

Ha en go tredje advent!

SNÖ I MÜNCHEN!!



Och frukost för tjejen med beslutsångest

ACHTUNG

Här sitter jag som ett fån. Ett lurat jävla fån. And here's my story:

Jag, som många andra tjejer, har länge trånat efter ett par Jeffrey Campbell Everest. En vacker dag fick jag syn på ett par i min storlek på auktionssidan seconds.se. Säljaren verkade seriös och bra. Det är ett mirakel tänkte jag och började buda friskt. Jag drog min gräns vid tusen men budade till 1010 (förlåt gud) och vann! Himmel och pannkaka, gladare tjej fick man leta efter!! Vilket fynd! Ivrig som jag var betalade jag genast in pengarna och väntade på paketet. Det kom inte på en vecka. Jag mailade säljaren om och om igen men denne hade slutat svara. Jag grät en skvätt och skickade ett sista mail i hopp om att människan hade något samvete i kroppen. Och se, det hade den. Fördröjningen berodde på en flytt till LA. Därifrån skickades skorna i fredags så jag har gått som på nålar och väntat. IDAG kom dom! Nyduschad, halvnaken och steppande av lycka slet jag upp paketet. Det första jag skymtar är en beige sula...hmm...JC har inte beige sula. En lukt av väldigt oäkta skor sprider sig och så även min förtvivlan. När jag får upp skorna ser jag att dom är så väldigt oäkta som jag befarat, loggan säger Jojo Cat.

Det är förvisso ett par väldigt bra kopior men hur bra dom än må vara så jag betalar INTE ettochtvå för fejkisar! När jag för en gångs skull bestämmer mig för att lägga pengar på något märke så vill jag ha det också. Tro pelle att detta händer mig! Jag är väl alldeles för godtrogen, men man vill ju tro att alla är fina. Aldrig mer. Världen är ond.

Ååååå så himla arg är jag! Jädra människa. Man gör inte så mot folk.


Detta förstörde lite min annars så muntra dag. Fast inte helt. För en sak har jag att leva på, hela jullovet kommer det att räcka; Minka sa "good Emelie" till mig efter lektionen. Ja, ni hör. Fatta vad wiped man är alltså.

Then comes Friday...

Upp till fysion imorgonbitti igen! Tycker synd om både mig och terapeuten för han vill inte heller gå upp så tidigt, han kan inte prata engelska då. Ska i alla fall vara där klockan sju som vanligt men det gör ingenting för imorgon är det fredag och då är det snart helg!! En mysig och lugn sådan blir det nog, vi är förbjudna att dricka alkohol eftersom vi har prüfung (examinations) på tisdag. Inte mig emot. Ska nog se till att fylla helgen ändå! ("Fylla" helgen...hahah jag är la för rolig änna)

Godnatt alla fina!

Agnes VärldensBästa Lind Petersson


Har haft dom bästa dagarna! Agnes har varit här och förgyllt min tillvaro. Galet vad skönt det var att träffa henne, tre månader isär är alldeles för länge. Vi har gjort massa kul, ätit och bara haft det gott! Det kommer nog en skörd bilder när hon fått för sig att skicka dom till mig. Kan ni se fram emot.

Det blev en tidig morgon idag då jag lämnade Agnes på Hauptbahnhof vid sextiden. Så jag ska snart gå till sängs tänkte jag. Sitter här och skriver lite julkort, slår in en och annan julklapp och bara önskar att tiden kunde gå tusen gånger fortare. Jag vill heeeem. Låter skumt men det funkar faktiskt inte ens att tänka att det bara är dryga veckan tills jag åker hem. Fast jo, NU bestämmer jag att det ska funka. Så. Det SKA funka. Och jag ska dansa rumpan av dom på prüfung på tisdag!!

Jag måste tillägga att jag har målat naglarna med mitt nya naggelack, silver-metallic. AAH så snyggt! Och att jag har rakat benen extra noggrant så att den stackars fysion jag ska till imorgonbitti inte behöver riva sig. Jag är väl ändå bra fin.

Bild från mitt favoritcafé där vi var igår kväll

5 timmar och 14 minuter


Asså nu längtar jag så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Har redan kollat julkalendern och öppnat lucka tre i chokladkalendern. Städat och pyntat. Bäddat och tvättat. Nu tar jag mig en springtur så jag får göra av energin någonstans! Känner mig hurtig!


Fredag, 2 december gick till såhär:



Jag gick upp okristligt tidigt för att cykla iväg till fysion som jag hade klockan sju (!). Även idag bestod den utav någon slags massage och elektrobehandling (den icke smärtsamma typen). Men jag vet inte hur mycket masserat det blev för jag och den trevliga fysioterapeuten hade så mycket att prata om så rätt var det var kom han på sig med att sitta där och gestikulera en massa itället för att knåda på mitt knä. Så, mycket snack, lite verkstad...men jag gillart! Efter detta var det dags för trainingsession kl 8 (obeservera att allt detta sker innan min vanliga dagliga träning). Jag fick en personlig tränare, även han trevlig och snygg, som visade mig en massa stabiliseringsövningar. Ganska kul faktiskt. Men jag kände mig inte vackrast i världen när jag skulle göra alla jädra "sqats" som han kallade dom, hej babianrumpa...

Sedan begav jag mig till skolan. Första lektionen med Minka var kul, kändes bra, hon var glad. Andra lektionen, floor... jag saknar ord. Jag ville bara dö. Alla krafter var slut redan innan vi börjat med golvet, det är som upplagt för katastrof. Och katasftrof var nog ungefär Minkas ordval. Hon skrek och vrålade medan vi kämpade med dom jävla (ursäkta ordvalet) militärkrälen. Okej, vi suger på floor? Men det blir inte lättare när hon säger att vi är det värsta hon har sett. Ibland gillar jag hennes "pedogogik" men inte när jag är på mitt sämre humör. När jag stod där och hoppades att jag skulle svimma av (vilket säkert ändå inte hade varit en godkänd anledning till att sätta sig enligt henne) så försökte jag tänka att det ändå är kul. Men det tycker jag inte. Så där har ni min muntra poäng med denna del av inlägget. Det var ett helvete.

Tillbaka till den vanliga, fryntliga Emelie!
Efter en bra improklass cyklade jag hem, kokade kaffe och kollade på julkalendern. Åh satan vad den är bra i år, tack svt för en riktig julkalender! Ja, jag avgör detta efter två avsnitt ja...
Sedan var det dags att möta upp Nora och hennes mor Magdalena för middag! Jag kände för att göra mig riktigt fräsh innan, något radikalt...jag duschade! Tror det var uppskattat. Efter mycket virrande hittade vi en mysig indisk resturang så vi slog till. Och vilket slag sen! Sjuuukt god mat. Jag har inte ätit mig så mätt sedan jag kom hit tror jag. Fina Magdalena bjöd mig på allt detta, tack så hemskt mycket för det! Det var verkligen en jättetrevlig kväll, det avslutet på dagen behövdes.


VET NI VAD?!?!?!??! OM TYP 15 TIMMAR KOMMER AGNES HIT OCH JAG TROR JAG SPRICKER AV LÄNGTAN SNART!!! SE UPP, BRA HELG COMING UP!
<3