Och DÄR var vi igång igen! Fast kroppen har inte fattat det tydligen. Guuud vad jag bara önskade att jag var osynlig idag, om inte för min egen skull så för att bespara alla andra denna hemska syn. Magda, min balettlärare, gjorde några tappra försök att få mig att faktiskt se ut som någon som kan dansa men hon insåg såsmåningom att det var lönlöst. Sen fick jag nöja mig med små uppgivna suckar resten av lektionen, men det var precis vad jag skulle ha, uscha!  Piruetterna ska vi inte tala om! Och knät har gjort ondare än någonsin...inte direkt vad jag hade väntat mig efter en veckas vila. För er som inte har en aning om vad jag pratar om, vilket inte är lätt alla gånger, så har jag en inflammaion i knäskålen. Så himla tråkigt är det men nu tänker jag inte mesa med det längre, det får bära eller brista. Doktorn sa att det skulle göra ont men sålänge jag inte dör utav det så kan jag dansa ändå, go stil på honom! Så på med såndär bedövande grej nu så får vi se hur det går.